top of page

Wismar: Världsarv med svensk koppling

  • pippibustamante
  • 21 mars
  • 2 min läsning

Den gamla hansastadens strategiska läge vid Östersjön var en central punkt för sjöfart och handel under medeltiden. Att det blev svensk efter Westfaliska freden 1648 underlättade administrationen av Sveriges tyska besittningar. 1803 pantsattes staden för att stärka Sveriges ekonomi genom att samla tillräckliga medel för att lösa in riksgäldssedlar med återinlösningsrätt 1903, men då hade Sverige tappat intresset och avstod.


Många försvarsanläggningar och karakteristiska byggnader anlades under den svenska perioden. Under pantsättningen överfördes alla suveränitsrättigheter till en tysk hertig och Sverige förband sig till att inte återta den som militärbas. Tittar man på kartan ser man hur väl skyddad staden är, det är svårt att inta den utan att bli upptäckt.


Under de drygt 40 åren då Östtyskland styrde här blev det en viktig industristad för bland annat skeppsbyggnad, ett av DDR:s största varv byggde fartyg för både inhemsk användning och export till andra socialistländer. Även stadsplaneringen påverkades, prefabricerade bostäder liknande vårt miljonprogram skulle tillgodose arbetarnas behov. Det fanns inga pengar över till underhåll av de historiska byggnaderna och de förföll. Efter Tysklands återförening restaurerade den historiska kärnan och är nu ett världsarv.


På turistbyrån överöstes vi av information men under två dagar ska vi väl hinna se det mesta. Denna dag ägnades åt själva staden och morgondagen ska hamnen och kanalen utforskas. De tipsade om att gå upp i något av tornen för att få en panoramavy. I det högsta fick man klättra 300 steg för att komma upp, i det lägre fanns en hiss, vi får se vilket det blir...


Det var trevligt att vandra runt på gator och torg med en salig blandning av byggnadsstilar men varför alla dessa bilar? Hela torget utanför rådhuset är en enda stor parkering. Restaurangen Alter Schwede huserade vid torget i det äldsta bevarade huset från 1380, då det användes som handels- och lagerhus, 1878 öppnade restaurangen. På uteserveringen i kvällssolen var det varmt men inne var det fullt. Tur det när vi såg priserna på menyn!


Det blev en tidig kväll, energi får sparas till morgondagen.










 
 
 

Comments


bottom of page