Hitzacker: Vårkänslor i tomtebyn

Efter att Snigeln fått en dusch och blivit glänsande fin var det bara en timmes körning på mindre väg genom vackra jordbruk med träd längs vägen som började grönska. Så här borde man alltid köra, lungt och omväxlande miljö men på bekostnad av tid och avstånd.

Den lilla staden låg på en liten ö vid Elbe. En båt gled förbi på floden och några låg förtöjda vid flytbryggorna. Men varför så höga pollare? I juni 2013 hade Elbe stigit med mer än 5 meter över normalt vattenstånd, det var en av de värsta översvämningarna och skadorna blev omfattande. Nu har man byggt vallar och murar med slussportar samt förbättrat dränering så att vattnet kan styras med pumpar till uppsamlingsdammar.

Tomten med linjalen symboliserade mätningarna av vattennivån. Vi tog en lunchmacka på ett bageri, när vi gick ut satt en liten tomte med en kringla på trappan utanför. Nu blev det tomtejakt, de fanns lite överallt. En tomte med en bok och texten "Leslust" (på tyska) stod utanför biblioteket och en tomte med en fjäril på tån satt utanför glasserveringen. Flera tomtar hittades under kvällen men några återstår nog att finna!

Det var en underbar vårdag, trots att termometern endast visade nio grader värmde solen. Glasscafét hade en palmträdgård med tio palmer i stora krukor. Även fjärilen njöt av att suga nektar från de små vårblommorna i gräset. Solen gassade och vi ville ha ett glas vin. "Det ordnar vi!" sa servitören och ringde till delikatessaffären tvärs över gatan som levererade två flaskor att välja på. De tog bra betal - vi fick nog betala hela flaskan - men det var det värt!

Förvåningen var stor när en dam i affären tilltalade oss på svenska. Hon hade för många år sedan bott i Sverige ett tag. Vi stöter på dem som bott i Sverige på många oväntade ställen!

Middag intogs på byns hotellet. Koldo tog ankbröst med apelsin- och pepparsås som var ungefär vad han hade förväntat sig, men det som jag trodde var en vildsvinsstek var en aladåb! Nåja, gelén petade jag bort och resten var gott. Hade vi inte varit så snabba så fanns det på nästa gata en mysig vinbar som även serverade mat men som saknades på Google. "Jag är lite hemlighetsfull" sa ägarinnan. Härifrån kom en Spätburgunder med hem.